Det är viktigt att känna sig vilsen i livet. Att någon gång uppleva att man tappar fotfästet och inte riktigt vet vad som är upp eller ned.
Kanske låter detta lite konstigt men det är i dessa stunder som vi har möjlighet att växa till något mer, till större versioner av oss själva. För vilsenhet är en förutsättning för att finna sig själv – att gräva djupare i vår person.
Det är just därför det är så viktigt att våga utsätta sig för jobbiga situationer och att våga vara nybörjare. Även om det kan tyckas överväldigande ibland finns det alltid ett ljus i slutet av tunneln som väntar.
Att finna en väg ut
Det gäller förstås att inte ta i för mycket när man åtar sig dessa utmaningar. Det är lätt hänt att det helt enkelt blir för mycket.
Samma sak gäller när vi är små och inte kan skydda oss mot yttervärlden på samma sätt som vi är äldre. Det finns dem bland oss som har haft en jobbig uppväxt och fått stå ut med både det ena och det andra.
Det är likställt med att utmana sig själv i alldeles för hög grad när man blir vuxen. Den där vilsenheten blir för djup och man tar till överlevnadsmetoder som inte är långsiktigt hållbara.
Det är i dessa fall det är viktigt att reda ut sitt inre senare i livet. Till exempel genom att gå på samtalsterapi i Västerås och få berätta om sina upplevelser.
För annars kan man mer eller mindre vara vilsen under större delen av livet – och inte på det där temporära, utvecklande sättet.
Kan man ha perspektivet av att livet händer åt en, för att man ska utvecklas, kan man också förvandla det som känns som förbannelse till en gåva. Särskilt om det leder till att man kan hjälpa andra komma ut ur sin vilsenhet.